Allvädersjacka eller kackerlacka?

En branschkollega skrev nyligen förtjänstfullt om "Kackerlacksportföljen". En portfölj som, likt kackerlackan, utvecklats för överlevnad nästan oavsett vad hotet består i. Kackerlackan har ju gjort sig känd som den äldsta idag levande ordningen av insekter. De fanns redan under tidsåldern Karbon, för 300 miljoner år sedan. De förekommer i alla biotoper, allt från öknar till tropiska regnskogar och deras latinska namn sägs härstamma från ordet "blatta", med betydelsen "insekt som skyr ljuset". Skelettet är mjukt för att den skall kunna gömma sig i små springor och den klarar sig utan vatten i upp till två veckor och helt under vatten i över 30 minuter. Den sägs även kunna överleva strålningen från ett kärnvapenkrig.

Dylan Grice konstuerade 2012 en finansiell motsvarighet till denna förmåga att överleva -"kackerlacksportföljen" - som genom en lika fördelning av aktier, långa obligationer, kontanter och guld skall kunna stabilt skapa och bevara värden realt över tid. Aktier bidrar med underliggande vinsttillväxt och inflationsskydd via real exponering, guld likaså en real tillgång men som även bidrar med stabilitet. Därutöver två likvida nominella tillgångar för perioder av volatilitet eller deflation.

De flesta nu aktiva förvaltare har fostrats i en miljö av fallande långa räntor, en cykel som nu pågått i 36 år. Under denna period har vi gått från ett samhälle med stora inflationsproblem till motsatsen och styrräntor som är de lägsta inte bara under denna tidsperiod utan sannolikt de lägsta under hela kackerlackans existens. Med mycket stor sannolikhet har denna period av räntefall haft en mycket stor inverkan även på andra närliggande tillgångsslag. Aktier har påverkats på två sätt. De underliggande bolagen har stimulerats av låga räntor vad gäller efterfrågan på deras produkter, men även deras finansiering. De låga räntorna har även bidragit till att multiplarna på bolagen har gått upp, när investerarnas avkastningskrav har minskat. Det är lätt att se hur välfärdseffekten av stigande börser de senaste åren dessutom skapat en starkt konsumtionsdriven ekonomi där handel av varor och tjänster blomstrat och tillfört ytterligare bränsle till elden.

Hur många tänker då tillbaka på perioden innan räntefallet, när Sverige i början av 60-talet exempelvis upplevde "rekordår" med real BNP-tillväxt på ungefär 5 procent i genomsnitt och Sverige tillhörde ett av världens rikaste länder mätt som BNP per capita. Då svarade industrin för 30 procent av antalet sysselsatta och centrala fackliga avtal för arbetskraften var avgörande för att hantera inflationen. Investeringar under det efterföljande årtiondet ställde stora krav på att hantera en oljekris, kraftigt stigande räntor, hög inflation och en aktiemarknad som gick sidledes, nominellt, under flera år.

Om man skulle investera enligt "kackerlacksprincipen" eller kanske lite mer angenämt uttryckt, med en allvädersjacka som förebild idag, hur skulle man då tänka? Låga räntor på både korta och långa löptider ger väldigt låg avkastning på de trygga delarna av portföljen, medan guld inte ger någon avkastning alls. Det enda som bidrar med avkastning just nu är aktieportföljen, men även där är yielden låg efter flera år av kraftig börsuppgång. Efter en lika lång period av monetär stimulans känns risken för deflation mindre, även om den inte kan uteslutas. Att skydda sig genom att äga nominella obligationer ger dock begränsad effekt idag. Även om räntan skulle falla till noll så får det svårt att kompensera för svagheter inom aktier i ett deflationistiskt scenario. Skyddet mot inflation bör däremot finnas i aktierna, men även där har ju marknaden valt att ta ut mycket i förskott, via höga värderingar på sannolikt cykliskt höga vinster. Då återstår guld, men då är den löpande avkastningen noll.

Svårigheterna med att skapa något som ger en rimlig avkastning utan för stora risker är uppenbar. Allt som skyddar mot vind och vatten sker på hög bekostnad av avkastningen i ett mer soligt perspektiv. Allt talar för att man måste dra ner sin ambitionsnivå i form av avkastningskrav för att få det att gå ihop.

Vi på Catella påpekar ofta hur svårt det är att förutspå framtiden förespråkar därför vikten av balans i portföljen. I den miljö vi nu befinner oss i framstår lågriskprodukter med absolut avkastning som mål mest attraktivt. I synnerhet om deras korrelation mot andra marknader är låg. I sin enskildhet eller som ett komplement i en bredare portfölj når man som investerare förhoppningsvis då en god balans mellan ett positivt avkastningskrav och en begränsad nedsida om ovädret på marknaderna slår till. Utgår man för mycket från den soliga period vi just nu genomlevt, med positiv avkastning på både obligationer och aktier, riskerar man att bli överraskad den dag det blåser upp. Bättre att ta på sig allvädersjackan i god tid, och istället lämna dragkedjan lite öppen.