9 september 2016 | Nyheter
Stockholmsbörsen har i år varit obeslutsam och inte hållit fast vid någon trendriktning. I stället har snabba nedgångar hämtats igen, för att följas av nya.
Men sedan slutet av juni har riktningen varit entydig – uppåt.
Catella Fonder samlade några förvaltare för att ta tempen på hösten. Centralbankernas envishet, råvarornas comeback och läget hos våra nordiska grannar var några ämnen på bordet.
Börsernas lyft sedan i juni har inneburit att det breda amerikanska börsindexet S&P500 är i närheten av sina högsta nivåer någonsin. Starkare makrodata och hyfsade bolagsrapporter har bidragit, även om flera makrosiffror de senaste veckorna varit något svagare. Volatiliteten för amerikanska aktier är lägre än på ett par decennier och även prissättningen på olika slags skydd mot kursfall är på mycket låga nivåer.
Förvaltarna Sven Thorén, Martin Nilsson och Anders Wennberg – som deltar i förvaltningen av Catella Hedgefond, Long Short Equity Nordic och Småbolagsfonden – är ganska eniga i sina beskrivningar av läget och vad som egentligen styr utvecklingen just nu.
Sven Thorén är tveksam till fortsatt börsuppgång från nuvarande läge.
"Min tro är att det är för låg prissättning av risk och orosmolnen kommer från södra Europa. Jag tror på en liten korrektion på aktiemarknaden, som inte behöver bli så långvarig. På tolv månaders sikt är jag däremot mer orolig, över att värderingen av aktier är hög i ett historiskt perspektiv", säger han.
Synen delas i stort av Martin Nilsson, som pekar på den dominerande roll världens centralbanker fått efter finanskrisen, och hur svår situationen tycks vara att komma ur.
"Vi är inne i räntecykler, för så fort USA börjar tala om räntehöjningar sätter sig marknaden rejält i det korta perspektivet – och då blir det inga räntehöjningar. Vi är kvar i den spiralen. Men jag är ändå försiktigt optimistisk", säger han.
De väntade räntehöjningarna från USA:s centralbank Federal Reserve har i år uteblivit och den enda höjningen är fortfarande den kvarts procentenheten i december i fjol. I Europa och från ECB-chefen Mario Draghi finns ännu inga tecken på annalkande räntehöjningar.
Snarare tvärtom, enligt Sven Thorén.
"Vad är nästa steg, ska Mario Draghi köpa aktier? Inflationstakten i Europa är extremt låg. Det finns begränsningar för vad ECB kan köpa och det börjar bli brist på obligationer", säger han och pekar på en rad globala diskrepanser, sakförhållanden som borde tala emot varandra.
"Vi är nära all time high i USA efter en så kallad högkonjunktur som inte varit lika stark som normalt. När det gäller betalningsinställelser på obligationsmarknaden är de på högsta nivån sedan 2009, samtidigt som spreadarna krymper. Belåningen av amerikanska företag har stigit till väldigt höga nivåer och risken ökar, men priset på obligationer indikerar annat. För aktier brukar negativa vinstrevideringar innebära att aktier går ned, men nu har det varit tvärtom. Det är varningstecken", säger Sven Thorén.
Anders Wennberg flikar in att den ökade belåningen inte heller kan ses som bevis för satsningar på framtiden.
"Belåningen i amerikanska bolag har gått upp mycket på grund av utdelningar och framför allt aktieåterköp. Det är inte för att de har investerat i framtida tillväxt", säger han.
Det brittiska folkets folkomröstningsbeslut om att landet ska lämna EU kom som en chock för världen och på midsommaraftons morgon var det många som gnuggade sig extra i ögonen för att förstå vad de läste. "Brexit"-resultatet dominerade nyhetsrapporteringen fullständigt i några dagar och konsekvenserna för världsekonomin, framför allt Europa, diskuterades fram och tillbaka.
Sedan blev det plötsligt lugnt – nästan som om omröstningen aldrig ägt rum.
"Jag tror de flesta, inklusive jag själv, var övertygade om att landet inte skulle lämna EU. Däremot blev det som det andra scenario jag hade, ett nedställ och sedan upp igen. Det kan ha betydelse för Storbritannien och övriga Europa, särskilt om också Frankrike ska rösta om medlemskapet. Men börsmässigt flög det förbi ganska fort", säger Martin Nilsson.
Än så länge har inget konkret hänt efter folkomröstningen. Vissa bedömare tvivlar rentav på att utträdet verkligen blir av. Spekulationerna handlar annars mest om när Storbritannien formellt ska kräva utträde, vilket innebär startskottet för processen. Sven Thorén påpekar att inte mycket har hänt i frågan, och att den hänger kvar som en riskfaktor med nästan garanterad återkomst.
Anders Wennberg lyfter fram en annan följd av beslutet: påverkan på andra länder.
"Den stora risken med Brexit rör inte Storbritannien, utan att det leder till sämre stöd för de ekonomiskt svaga länderna. Det blir svårare för politiker att få väljarstöd för nya paket till Grekland eller Portugal".
För Sverige och övriga Norden ser ekonomierna just nu ganska bra ut. Danmark mår ganska bra och Sverige går som tåget, medan Norge har plågats av oljans prisras och Finland av en envis lågkonjunktur. För de två sistnämnda finns dock tecken på att det värsta kan vara över.
"Svensk ekonomi och tillväxt har varit fantastisk. Men den mest positiva signalen just nu, som många bolag talar om, är att Finland efter flera år av recession börjar vända uppåt. Norge har sina problem med oljepriset men är ändå ganska solitt och Danmark fortsätter tugga på efter fastighetskraschen som hände redan före finanskrisen", säger Martin Nilsson.
För Norge har prisraset på råolja, som började sommaren 2013 då ett fat Brentolja kostade 115 dollar, inneburit en tydlig nedgång för landets ekonomi. Efter en bottennotering på 27 dollar i början av det här året har priset hämtat sig och ligger nu runt 47-48 dollar.
Frågan är om det betyder att Norge som helhet, och oljebolag och oljeservicebolag i synnerhet, kommer att gå allt bättre framöver.
"Landet är delat. I Oslo har man knappt märkt av att oljepriset varit så lågt. Men åker man till Bergen eller Stavanger har arbetslösheten gått upp och huspriserna fallit kraftigt. Hotellen har dålig beläggning och så vidare. Men Norge ser nu stabilare ut, enligt de bolag vi pratar med", säger Martin Nilsson.
Företagen i sektorn oljeservice, som säljer eller hyr ut utrustning för utvinning, har i många fall varit extra hårt pressade och ibland konkursmässiga. Men det är inte säkert att den prisuppgång som nu varit automatiskt kommer att leda till glada dagar för krisbolagen. Orsaken är enligt Martin Nilsson att många av oljeserviceföretagens kunder, oljebolagen, har ökat sin skuldsättning bland annat för att kunna behålla utdelningarna.
"När kassaflödet stryps sitter de med hög skuldsättning och då försöker de ha kvar utdelningen, men drar ned investeringarna kraftigt. När oljepriset kommer upp gör man inte nya stora investeringar, målet är att få ned skuldsättningen. Vi måste nog ha ett betydligt högre pris innan det blir högre investeringstakt", säger han.
Företag inom oljeservice och även i en annan problemtyngd bransch, shipping, har varit ett orosmoln för de nordiska bankerna, särskilt de norska som DNB och de som likt Nordea har stor verksamhet och företagsutlåning i landet. Ännu är det för tidigt att konstatera faran över, och senare års extremt expansiva penningpolitik kan faktiskt komma att fördröja sanningen.
"Japan har haft en fastighetskris sedan början av 1990-talet och har använt nollräntepolitik sedan dess. Dåliga lån med 20-25 år på nacken har man kunnat hålla vid liv, eftersom räntan har varit noll. Nollränta gör helt enkelt att dåliga krediter kan leva kvar mycket längre", säger Anders Wennberg.
Även andra råvaror än olja har sett högre prisnivåer sedan årets inledning. En orsak är att det globalt konsumerats mycket industrimetaller, ett annat skäl är uteblivna räntehöjningar i USA vilket har gjort dollarn svagare än väntat och gett stöd till bland annat metallpriserna. Eftersom många gruvbolag av ekonomiska skäl inte haft råd att investera kan redan små förbättringar av efterfrågan göra att vissa metaller plötsligt ser lockande ut, konstaterar Martin Nilsson.
"Zink som är viktigt för Boliden drar rejält, medan det för koppar kommer mycket nya volymer. Konsensus har varit att botten för gruvsektorn ska vara 2017, men det är möjligt att botten infaller redan i år. Många bolag har varit blankade av hedgefonder i flera år och när det syns andra signaler blir det väldigt trångt i dörren", säger han och får medhåll av Sven Thorén som konstaterar att gruvsektorn haft Nordens starkaste positiva vinstrevideringstakt de senaste tre till sex månaderna.
Nämn några sektorer ni tror på framöver!
"Några av de långpositioner jag haft har varit mer cykliska. Generellt positiv är jag till nordisk byggsektor, inte byggbolagen i sig för de har problem. Men underleverantörer som Cramo gynnas av bra nordisk byggkonjunktur och kan driva upp sina priser. Jag har också ett fantastiskt bolag som heter Nordic Waterproofing och gör takpapp", säger Martin Nilsson.
Och vad tror du inte på?
"Kortpositioner har jag haft i många bolag med extremt höga multiplar och som kommit med besvikelser, vilket gynnat fonden. Ett exempel är Novozymes med ett p/e-tal över 30, där det kommit vinstvarningar tre av de senaste fem kvartalen. Jag kortar högt värderade bolag där tillväxtförväntningarna ligger för högt, och då hamnar jag ganska ofta i Danmark".
Hur ser det ut i Catella Hedgefond?
"Vi har varit långa i Volvo som vi fortfarande tror på. Lastvagnar har en marginal runt 10 procent, samtidigt som den amerikanska marknaden är näst intill i recession och den europeiska bara växer något. De har gjort alla stora investeringar och har en ny produktflora, så det blir intressant att se vad de kan leverera på en mer gynnsam marknad. Vi har också en stor position i Trelleborg, som gjort stora förvärv på sistone och lämnat mycket av bilexponeringen bakom sig. Deras plattform för att växa är nu hygglig, och utan att behöva någon makroskjuts", säger Sven Thorén.