Grexit i all ära, men en Brexit skulle få helt andra följder

Storbritanniens folkomröstning om EU den 23 juni är krönet på en process som sträcker sig tillbaka till 1992, då landet lämnade den europeiska växelkursmekanismen ERM sedan pundet hamnat under stark press från internationella valutaspekulanter som till exempel George Soros. Beslutet av lämna ERM sågs av många som en seger, då landet anslutit sig till mekanismen två år tidigare till en växelkurs mot den tyska D-marken som visade sig vara för hög. Även den brittiska inflationen var i början av 1990-talet hög, lågkonjunktur rådde och räntorna låg på omkring 15 procent.

Sedan avhoppet från ERM har Storbritannien varit en "halvt bortkopplad" medlem av EU. Landet har kvar sitt pund och åtnjuter på många sätt en delvis självständig status inom unionen. På grund av den långvariga debatten i landet finns det bland många britter en känsla av att EU är alltför byråkratiskt och att Storbritannien kan klara sig bättre på egen hand.

Inom det styrande konservativa partiet har striden under åren varit hård mellan de som vill stanna i EU och de som vill hoppa av. Premiärminister David Cameron bestämde sig till slut för att hantera frågan en gång för alla genom en folkomröstning.

Med en dryg månad kvar till omröstningen är ställningen i opinions-mätningarna ganska jämn, även om sidan som vill stanna i EU leder de flesta mätningar.

"Det speglar en intensiv kampanj här i landet, där de som vill vara kvar i unionen hävdar att ett utträde leder till alla möjliga ekonomiska problem. Det kan bli så att väljarna skräms av detta och röstar för att stanna, då det ses som ett steg ut i det okända att lämna", säger Neil MacKinnon i en podcast arrangerad av Catella Fonder.

Opinionsläget har inte ändrat sig särskilt mycket på senare tid. En tendens syns dock där den pågående flyktingkrisen i EU färgar av sig på opinionen i Storbritannien.

"Det är definitivt en nyckelfråga. För väljarna i Storbritannien kan valet förvandlas till en omröstning om invandring, när de två frågorna kopplas ihop", säger Neil MacKinnon.

Marknaderna letar enligt honom oroligt efter tecken på att den sida som vill lämna EU, Brexit-sidan, växer och tar ledningen. Om det skulle hända lär marknaderna bli mer volatila, utöver den höga volatilitet som pundets växelkurs redan visat prov på. Sista tiden har pundet hämtat sig, även om det förmodligen har mer att göra med försvagningen av dollarn då Feds räntepolicy allmänt uppfattas som "duvaktig".

Vad händer då om "Brexit"-sidan står som vinnare på morgonen den 24 juni? På kort sikt kommer det enligt Neil MacKinnon att bli rörigt med en press på pundet. Det är dock inte säkert att pundets rörelse blir enkelriktad nedåt, åtminstone inte på lite längre sikt.

"Det har varit en populär strategi bland valutahandlare att 'korta' pundet, men vi har sett att det kan bli en förlustaffär. Personligen ser jag ingen kollaps för pundet vid en Brexit. På den brittiska aktiemarknaden kan det bli press men återigen, blir det långvarigt? Förmodligen inte", säger Neil MacKinnon, som varnar för att tro på ett apokalyptiskt scenario. Det är inte säkert att det går sämre för Storbritannien om landet lämnar EU – argumenten för detta bygger på att Storbritannien skulle hamna utanför handeln med övriga Europa, men det är egentligen inte mycket som talar för det.

OECD har varnat för att ett brittiskt uttåg skulle leda till ökad arbetslöshet och mindre investeringar. När USA:s president Barack Obama nyligen besökte landet hotade han med att ett nej till EU skulle placera Storbritannein "längst bak i handelskön" vad gäller framtida förhandlingar om handelsavtal.

När det gäller pundet har det försvagats i år och valutan ligger nu på samma nivåer som i slutet av 2014. Något stort ras vid ett nej till EU ligger dock inte i korten enligt Neil MacKinnon.

"Pundet har kommit ned från de toppnivåer vi såg i fjol och har antagligen diskonterat mycket av ett Brexitscenario. Jag varnar för att tro att pundet skulle kollapsa vid en Brexit", säger han.

Efter finanskrisen 2008 har Storbritannien haft en mycket god ekonomisk utveckling. Landet har haft en av de högsta tillväxttakterna inom G7. IMF lämnade nyligen prognoser för landets tillväxt på strax över 2 procent – en skaplig siffra, även om det börjar synas tecken på att osäkerheten kring folkomröstningen får tillväxten att bromsa in.

Planer på att anställa eller investera i Storbritannien börjar alltså läggas på väntan. Sannolikt i onödan, enligt Neil MacKinnon, som påminner om att landet är världens femte största ekonomi och att det är osannolikt att andra länder inte skulle vilja handla med det.

"Kom ihåg att handelsbalansen mellan Storbritannien och EU är i Storbritanniens favör. Om EU skulle bestämma sig för att blockera handeln skulle företag inom EU som säljer till Storbritannien förlora handel för 9-10 miljarder pund i månaden. Jag tror att ett sådant scenario är mycket osannolikt", säger han.

Av den globala tillväxten det senaste decenniet har en stor del skapats i emerging markets. Det finns därför fog för att hävda att det egentligen är Peking, snarare än Bryssel, som är viktigt inför framtiden. Skulle Storbritannien lämna EU behövs nya handelsavtal, men om landet följer exemplen från Norge, Kanada eller Schweiz är oklart. Sidan som argumenterar för Brexit ifrågasätter varför Storbritannien ska vara en del av en grupp länder som utifrån de flesta kriterier inte haft ekonomiska framgångar på länge.

"EU har karaktäriserats av låg ekonomisk tillväxt, hög arbetslöshet särskilt bland ungdomar, och en deflationsmässig skuldfälla. Vi har haft bankkriser, skuldkriser och Greklandskris. I Frankrike har vi sett framgångar för anti-europolitik och anti-nedskärningspolitik, och likadant i Spanien och Portugal", säger Neil MacKinnon, som tillägger att hela frågan kanske betraktas från fel håll.

"Vad vi behöver fråga oss är om EU i sin nuvarande form har någon långsiktig trovärdighet. Vad är sannolikheten för en fragmentisering av EU? EU har inte varit någon ekonomisk framgångshistoria. Något måste ändras, politiken måste ändras", säger han vidare.

Argumentet att ett utträde ur EU skulle leda till kraftigt höjda räntor för Storbritannien ger Neil MacKinnon inte mycket för. Särskilt inte med tanke på att samma personer samtidigt varnar för en ekonomisk kollaps för landet vid ett nej till EU.

"Om ekonomin skulle rasa för att vi står utanför EU, så att handel och investeringar kollapsar, varför i hela världen skulle man då höja räntorna? Vi ska komma ihåg att utanför Brexitscenariot är räntorna nu extremt låga och det är mycket osannolikt att det förändras den närmaste tiden", säger Neil MacKinnon.

Faran vid ett eventuellt brittiskt EU-utträde är förmodligen inte direkt ekonomisk, och drabbar kanske inte i första hand Storbritannien. En psykologisk effekt riskerar däremot att slå mot de länder som finns kvar i unionen.

"Vad det kan betyda, och förmodligen kommer att betyda, är att andra länder kan säga 'vi vill också ha en omröstning'. Vi har sett en folkomröstning nyligen i Nederländerna om EU:s handel med Ukraina, men den sågs i Nederländerna mer som en omröstning om EU – och väljarna röstade nej", säger Neil MacKinnon.

En Brexit skulle kunna orsaka en lägesförändring i det europeiska politiska landskapet, där fler frågor väcks om framtiden för den monetära unionen och för EU. Unionen har många ekonomiska och politiska problem att hantera, och en Brexit riskerar enligt Neil MackKinnon att sätta igång en upplösning av EU som vi känner det i dag.

För aktiemarknaden skulle det slå mot bolag som har en stor del export, särskilt om exporten går till Storbritannien. Bland de svenska bolag som har störst exponering mot Storbritannien finns kökstillverkaren Nobia och klädjätten Hennes & Mauritz, som hade cirka 7 procent av intäkterna i landet i fjol.

"För sådana bolag kommer det oundvikligen att bli en negativ reaktion på grund av osäkerheten, men jag tvivlar på att den varar länge. Investerarna kommer att inse att den brittiska ekonomin kan klara sig bättre, på grund av färre regleringar", säger Neil MacKinnon.

Vad gäller obligationsmarknaden tror han inte på några större effekter.

"Vad vi sett är det onormala att statsobligationer för 7.000 miljarder dollar har negativ yield. Den situationen lär inte ändras på kort sikt på grund av frågetecknen för G20-ländernas ekonomiska utsikter. Brexit lär inte ändra på det".